Himlen är inget tak
Eva Dahlgren och Peter Jöback
Musiker Lars Halapi, Mats Persson, Rickard Nilsson , Charlotte Centervall, Peter Forss, Bebe Risenfors, Christer Karlsson, Annika Granlund och Ricard Nettermalm
Den 2 aug 2008 i Alnarps slottspark
Foto Johnny Månsson

Sommarmysigt

Att förena Eva Dahlgren och Peter Jöback kan ses som ett rikstagande men det fungerar förvånansvärt hyfsat bra på scen. Båda är väldigt positiva och bjuder frikostigt på sig själva med anekdoter om sina liv. Men i slutändan blir det ändå Eva Dahlgren som vinner genom sina betydligt bättre låtar.
Vem tänder stjärnorna, Mitt liv, Vad Andra Gör, Ung & stolt
och Ängeln i rummet visar på vilken potential hon innehar och hennes gitarrspel på en halvakustisk samt helakustisk gitarr klarar hon galant alldeles ensam. Det blir dessutom väldigt stiligt i Eva Dahlgrens uppenbarelse med hennes vackra gitarrer.
Peter Jöback å sin sida är mer allmänt trevlig när han sjunger Juni, juli, augusti och Ingen skyldighet. Med Annika Granlund gör han Han är med mig nu. I Stockholm i natt blir det helt fel om Anna Lindh då man blir smärtsamt påmind om mordet på henne. Bäst är Peter när han använder sig av sin musikalröst och går upp i höjd och lever ut totalt med sin kropp samt låtarna tillsammans med Eva.
Till inramningen av Alnarps vackra slottspark och i takt med att mörkret infinner sig i den varma sommarkvällen är det här svensk sommar när den är som bäst.

johnny@manssonskultur.se