I Can Jive

Jerry går hårt ut från början med rockklassikerna Shake rattle and roll och Kansas City. Därefter blir det ganska så stilla och Jerry har alldeles för långa pauser med sina anekdoter som möjligtvis kan vara kul för de som var med då det begav sig. Med Did I tell you så är han tillbaka med det han behärskar bäst, rock n roll. Därefter kommer två riktigt långsamma låtar, Cradle of love och Who´s gonna follow you home och nytt långt mellansnack. Då man undrar vart showen är på väg så drar Jerry igång med hiten Keep on så att taket håller på att lyfta. Fullt drag är det även i nästföljande To much monkeybusiness. Med de samspelta och kompetenta musikerna kan han knappast misslyckas och det bevisas bra i extranumret I can jive.
Kappelmästare Svante Persson var häftig på dragspel i Cajun cool och mer cajunmusik gjorde att det var svårt att sitta still vid de dukade matborden. Helt fel anrättning för en så dansant musik som Jerry Williams serverar.
Gitarristen Janne Oldaeus tog sin plats på scenen och var en fröjd att beskåda. Liksom saxofonisterna Wojtek Goal och Viktor Sand då de visade framfötterna.
Hade vi bara fått höra Jerry Williams version av John Lennons Working Class Hero så hade betyget säkert åkt upp till en fyra. Det var snuddande nära när Jerry känsligt tolkade Ted Ströms Vintersaga. Nästan i samma klass som Monica Törnells version.

johnny@manssonskultur.se