Superproffsigt med Körberg

Inför ett fullsatt konserthus hälsas Tommy Körberg med smattrande applåder.
Strax innan har Anders Eljas dirigerat bandet och Malmö Symfoniorkester genom ett potpurri av Körbergs hits.
Med inledande och storstilade Som en bro över mörka vatten av Paul Simon så har Tommy Körberg publiken i sitt grepp. Denna tolkning är gripande och oerhört välsjungen.
Schlagerhiten Stad i Ljus av Py Bäckman får nytt liv och man upptäcker hur bra denna låt egentligen är.
Innan paus får vi en anekdot om Bellmans Glimmande nymf som Tommy givetvis tolkar på sitt eget högst personliga sätt.
Tommy Körberg vet hur han ska ta tag i en publik. Med sitt underfundiga mellansnack får han publiken att bli både fundersam och full i skratt.
Efter paus ännu ett långt medley av Tommy Körberghits men med en medryckande One night in Bangkok ur Chess, där bandet och orkestern svänger rejält.
Tommy börjar lite trevande och småtrist med Nu har jag fått den jag vill ha och Nu är det gott att leva.
Det är inte förrän han tar sig an Anthem från Chess som det börjar hända saker, men då är det rejält. Själv får jag minnen från världspremiären i London då vi svenskar satt som på nålar då Tommy Körberg sjöng mästerverket.
Efter detta publikdragande nummer får vi Have a little faith in me av John Hiatt som även den framförs mycket känsligt och lyhört.
Som slutnummer blir det ABBAs Knowing Me Knowing You och The Winner takes it all. Jag hade hellre hört hitlåten Somebody's taken Maria away från 1967.
Fast vi fick ju Joni Mitchells Both sides now. Här visade orkestern och bandet prov på bra balans mellan varandra.
Som extranummer efter två stående ovationer kom Here's to life som är en ganska tråkig ballad. Men annars en mycket fin afton där Tommy Körberg än en gång bevisade att han är en av Sveriges bästa sångare och behärskar de olika musikgenrer som han ger uttryck för.

johnny@manssonskultur.se